majhimlen.blo.gg

En varm kväll i juni fick jag gå på bal med min kära kusin. Ett år för tidigt och lite felplacerad mitt bland alla studentfirande treor, men ändå en himla bra kväll. Tänk att detta snart är ett halvårsedan... Då kändes studenten så himla långt bort och främmande, och nu står den här snart och knackar på dörren. Om sju månader är dagen äntligen här, den dagen jag har längtat efter med skräckblandad förtjusning i flera år. Jag vet vad jag vill göra efter studenten men ändå finns någon rädsla där av att inte längre se samma korridorer, lärare och matsal varje dag. Jag känner mig ju ändå hemma där, på något konstigt vis. Det finns en trygghet som jag känt både under grundskolan och gymnasiet, där jag kan prata med mina lärare om det är något och aldrig ha mer än några meter bort till närmaste vän. Det kommer inte finnas längre. Jag ska börja på universitetet, börja om. Som jag minns dagen jag slutade i nionde klass. Det var en utav de sorgligaste dagarna i mitt liv samtidigt som jag längtade så mycket till något nytt. En del av mig finns alltid kvar på grundskolan. Det kommer vara samma sak när jag lämnar gymnasiet. Jag kände mig inte redo för gymnasiet. Jag hade ingen aning om vad som väntade där, vilka människor som skulle finnas omkring mig eller hur mina dagar skulle se ut. Snart är jag där igen, tillbaka på ruta ett. Jag ska upptäcka helt ny mark, helt ny miljö och se något helt annat. Jag är inte helt redo, man blir väl aldrig riktigt redo? Men jag längtar ändå så himla mycket. För det är något speciellt med att uppleva något för första gången, att vara helt utanför sin komfortzon och inte ha en aning om vad som kommer hända. Men mest längtar jag över att äntligen få bestämma själv, jag kan prova mig fram och göra det som känns bäst för mig. 

 

Om sju månader är jag äntligen där, men först tänker jag njuta av att ha det framför mig & allt som hör där till.